måndag 13 oktober 2014

I skolans våld, fortfarande eller igen?

Jag har nog aldrig kunnat misstas för att vara sävlig.
Aldrig gjort mig känd för att fundera länge och väl, vrida och vända på saker eller ha svårt för att fatta beslut.
Ibland går det fortare än annars.

Förra veckan innehöll inte bara ett nedslag i skolvärlden utan flera.

Ett föräldramöte där uppgivna rektorer larmade om skolans resursbrist - och då inte i fråga av ekonomiska medel - utan om lärar- och vikarietillgång.
Därefter fredagen som veks åt lilla Armbryterskans  klassutflykt.
Snöpligt slut på den långpromenaden dock.
Fyra mer eller mindre dyngsura och bäckbadade barn fick hystas in i bilen för att nå torrare och renare kläder än efter några kilometers fotvandrande tillbaka till civilisationen.
Behöver jag säga att min dotter var lerigast och blötast av alla?

Åter till det där med vikarier.
Jag började nog grunna lite på om jag inte borde rycka in lite?
Hänger på - och runt - skolans värld gör jag ju ändå i tid och otid.
Det var ju faktiskt med siktet inställt på lärarbanan jag en gång i tiden började läsa på universitetet, även om eget barnafödande kom i vägen.
Under några år i slutet av 80-talet jobbade jag också som mer eller mindre stadig vikarie på flera skolor.
Just därför var steget inte så långt till att ta kontakt med ansvarig lärare på skolan igår när en vän till mig, tillika lärare själv på skolan, påpekade att vikariebehovet var skriande och 'kunde-inte-jag-tänka-mig-att-kanske...'?

Imorse plingade mobilen till strax efter halv åtta och 'den ansvariga' hörde av sig med en försynt fråga om jag möjligtvis kunde tänka mig att rycka in i en åttondeklass i svenska?
Kanske även lite svenska 2 i en femma?

Gissa om det var skoj?
En hoper morgontrötta 14-åringar är riktigt lattjo att hänga med.
Oförberedd och plötsligt inkastad blev det till att improvisera men lite läsande, krönikeskrivande (!), högläsning av elever som inte bott i landet mer än ett år, grammatikregler och tankar kring särskrivning hanns med.
(Kul kille, den där Sten! Ni vet; Sten tvättade jeans...)

Dessutom var det oerhört glassigt att få lägga vantarna på en enda elev i femman och  hjälpa till med läsning, förklara obegripliga ord och peta in lite tiotalsövergångar i matematik, bara sådär...
Inte så värst busenkelt för någon med arabiska som modersmål där tidigare skolgång troligtvis varit något haltande?

Och vet ni?
Det här var faktiskt lite grann som att komma hem igen, trots att jag aldrig hunnit lämna skolans värld helt.
Antingen har jag själv varit elev/student, därefter vikarie eller med egna barn som elever. 
Kan jag mycket väl tänka mig att göra om!

Skolan är inte bara viktig - den kan vara lattjo också!



1 kommentar:

Ezter sa...

Så bra! De har klart redan ringt ;)