Novemberhelgen som försvann

Hej hopp, så var helgen över.
Nästan innan den börjat, kändes det som.
Kanske för att jag och lilladottern, Majblomman/Armbryterskan tillbringade några timmar på stan under lördagen - tillika hennes nioårsdag.
Just åka till stan-varianten brukar jag undvika på lördagar.
Det är ju så hemskt många andra som gör det!
Födelsedagspresent stod det på inköpslistan och efter mycket butiksrännande kom vi hem med både kända och okända presenter.
Nu dröjer det till i februari innan någon i familjen fyller år härnäst.

Dagen idag har varit makalöst intensiv, alltifrån stolpborrslyftande (fråga inte - den väger i runda slängar tre ton och är ohemult åbäkig att manövrera), snördragande över halva gårdsplanen för att kunna byta hage på fem fyrbeningar - själv, utan grimma och med mer besvär än lite lockrop - till bortalek för den nyblivna nioåringen, läxläsande med minstingen och den sedvanliga tvätt/disk/vedgaloppen!
Själv hade jag hellre sett lite champangegalopp men dagens högtidsbarn, aka far-är-rar, har visst kravlat ut i garaget och begravt sig bland muttrar och skruvar.

Därtill verkar jag ha drabbats av samma åkomma som resterande del av Sveriges yrkesverksamma lärarkår - söndagskvällsplaneringsnörderiet!
Menat på ett bra sätt då!
Ja ja, jag fuskar bara några timmar i veckan i yrket men likafullt är det givet att jag börjar fundera på lektionsupplägg, innehåll och äss att dra fram ur ärmen vid behov.

Eftersom improvisationer en av alla mina talanger, tänker jag stenhårt luta mig tillbaka mot soffans ryggstöd och hysa förtröstan om att Plan A sällan inträffar och därför är det sunt att ha en Plan B på lut!