måndag 24 november 2014

Höglund, Birro och jag...

Jag verkar vara i gott (?) sällskap.
Både Elisabet Höglund och Marcus Birro har under hösten fått avsluta sina frilansuppdrag som krönikörer.
Så även jag.
Visserligen under lite mindre turbulenta omständigheter och med betydligt mycket mindre knorrande från min sida, än från deras.

Efter ha haft möjligheten att upphäva min stämma i den lokala dagstidningen under de senaste dryga fyra åren, är det faktiskt helt ok att bli utbytt mot nya röster.
Inte minst med tanke på att jag trillat tillbaka till det tänkta ursprunget för min yrkesbana - lärarrollen.

Från att ha kastat ut en pytteliten och lite sådär-i-förbifarten-krok om att jag faktiskt-kanske-eventuellt-kunde tänka mig att rycka in, vid absoluta kris-akut-fall till skolans vikariefixare, till att ha dundrat in i skolan med annekterad arbetsplats, nyckel och ett tillfälligt specialuppdrag, gick det inte många veckor.

Fy attans vad skoj det är.
Utmattande, tvära kast, fullt av dagliga överraskningar och med massvis av nya utmaningar (hur-sjuttsingen-fungerar-dagens-kopieringsmaskiner-egentligen-och-varför-är-det-så-himelens-svårt-för-dagens-tonåringar-att-komma-ihåg-det-mest-basala; Penna-och-Papper?), har jag börjat få rätt bra kläm på att infinna mig i tid, på rätt plats, nödtorftigt förberedd på att Plan A sällan går att genomföra, med mindre än att det finns en knippa Plan B, C och D i bakfickan.

Just nu är jag djupt nere i Skolverksträsket och simmar runt bland Nationella Prov, textanalyser, engelska glosor och pubertetens samtliga fallgropar under normal skoltid.
När jag väl återvänder hem till den svansviftande glada Gunnarhunden, fortsätter vi med sedvanliga Mångmammebestyr; hemsanerande, läxläsning, vedsläpande, djurutfodrande och tvättberg.

Och vet ni?
Jag stortrivs!

torsdag 20 november 2014

Det tuffar på, som man brukar säga.
Just denna floskel, kliché, statement kalla det vad du vill, har jag inte använt mig av i undervisningen på högstadiet denna vecka.
Däremot har vi tangerat andra stereotypa uttryck, dissekerat dem och funderat mycket över vad det är som gör att en genre är just en specifik genre?

Intressanta lektioner blir det, det kan jag lova.

Fisken i snön, med hälsning från hospitalet av Malin K Eriksson

För drygt två månader sedan, fick jag en sprillans ny roman i min brevlåda - 'Fisken i snön, med hälsning från hospitalet', av Malin K Eriksson.
Denna flitiga författarinna har inte bara hunnit med en tidigare roman, utan även en barnbok och agerat i egenskap av förläggare åt ännu en författare.
Givetvis ville jag recensera hennes senaste roman.

Här har vi en historisk roman, förlagd till 1860-talets Småland i samma typ av miljö Wilhelm Moberg skrev om.
Fattiga och strävsamma bönder som hukade under naturens nyckfullhet och överhöghetens pålagor.

Bokens huvudperson, Elin, lider dels av 'fallandesjuka', det vi idag kallar för epilepsi men även av skuldkänslor.
Efter hennes systers dödsfall, under oklara omständigheter, förs hon (motvilligt) till Sankt Sigfrids sjukhus i Växjö, en mörk och skrämmande plats för samhällets olycksbarn.
Mentalpatienter blandas, behandlas och skapar nya vänskapsband inom de stängda väggarna.

Elin lär sig äntligen läsa och skriva, tack vare en medpatient och hennes skriftliga förmåga utvecklas av de ihärdiga försök att förstå sig själv, sin omvärld, Gud och systerns frånfälle i de brev hon skriver, med den döda systern som mottagare.

Efter ha blivit utskriven och friskförklarad från sjukhuset, återvänder hon hem till gården där hon snart möter kärleken.
Hon fortsätter försöka förhålla sig till - och förstå -  sig själv, både fysiskt och psykiskt.
Utan egentlig utbildning, utan någon faktisk kunskapsmässig förmåga att relatera till sin kropps förändring, tycks Elin gå djupare in i ett psykosliknande tillstånd där slutet tar en ände med förskräckelse.
De sista sidorna i boken hetsläste jag i hopp om ett halmstrå att grabba tag i.

Historien är inte bara välskriven och gripande, den tar sats i ursprunget till det tidiga 1900-talets proletärromaner.
Det Moa Martinsson, Eyvind Johnsson och Wilhelm Moberg skildrade då, har Malin K Eriksson gjort en återblick till nu, drygt 100 år senare.

Samtidigt är de frågor Elin ställs inför allmängiltiga.
Existentiella frågor.
Skuld.
Skam.
Avsaknaden av upplysning och kunskap.

Läs den. Ge bort den. Diskutera den.


Dessutom ska alla ni som bor i närheten av Växjö vara extra glada, för på lördag 22/11 går Växjö Bokmässa av stapeln på Växjö stadsbibliotek mellan klockan 10-16.
Malin finns på plats, signerar och säljer sin bok.
Elever från Katedralsskolan (gymnasiet) dramatiserar några scener ur boken.
(Plan 3, kl. 11.30, 12.45 och 13.30)


Hoppas vi ses där!


måndag 10 november 2014

Mer skoltjat - men det är ju så kul!

Jag hade fel!
Alltså, inte helt fel men nästan.
Plan A höll, nästan, hela vägen fram till lektionsslut!
Jag fick kasta in en smula av Plan B mot slutet bara för att flertalet elever redan hade gjort vad de skulle!?
Två läsosugna och smygmuttrande tjejer bad till och med att få fortsätta låna de böcker de börjat läsa i!
Trots avskräckande typsnitt och sidantal!

Raskt inslängd i morgondagens engelskalektioner, 2 x 60 min, blev jag också på stående fot!
Det kommer att bli mycket intressant - det är nämligen Sheriffen och hans klass jag ska möta!

söndag 9 november 2014

Novemberhelgen som försvann

Hej hopp, så var helgen över.
Nästan innan den börjat, kändes det som.
Kanske för att jag och lilladottern, Majblomman/Armbryterskan tillbringade några timmar på stan under lördagen - tillika hennes nioårsdag.
Just åka till stan-varianten brukar jag undvika på lördagar.
Det är ju så hemskt många andra som gör det!
Födelsedagspresent stod det på inköpslistan och efter mycket butiksrännande kom vi hem med både kända och okända presenter.
Nu dröjer det till i februari innan någon i familjen fyller år härnäst.

Dagen idag har varit makalöst intensiv, alltifrån stolpborrslyftande (fråga inte - den väger i runda slängar tre ton och är ohemult åbäkig att manövrera), snördragande över halva gårdsplanen för att kunna byta hage på fem fyrbeningar - själv, utan grimma och med mer besvär än lite lockrop - till bortalek för den nyblivna nioåringen, läxläsande med minstingen och den sedvanliga tvätt/disk/vedgaloppen!
Själv hade jag hellre sett lite champangegalopp men dagens högtidsbarn, aka far-är-rar, har visst kravlat ut i garaget och begravt sig bland muttrar och skruvar.

Därtill verkar jag ha drabbats av samma åkomma som resterande del av Sveriges yrkesverksamma lärarkår - söndagskvällsplaneringsnörderiet!
Menat på ett bra sätt då!
Ja ja, jag fuskar bara några timmar i veckan i yrket men likafullt är det givet att jag börjar fundera på lektionsupplägg, innehåll och äss att dra fram ur ärmen vid behov.

Eftersom improvisationer en av alla mina talanger, tänker jag stenhårt luta mig tillbaka mot soffans ryggstöd och hysa förtröstan om att Plan A sällan inträffar och därför är det sunt att ha en Plan B på lut! 



fredag 7 november 2014

Träskodansen bland ärvda kassar

Vilken hela-havet-stormar-vecka vi haft!
Moll och dur, födelsedagsfirande med skinnpajar och 'äkta bubbel', läxor, gympapåsar och som final en övertrevlig heldagsutflykt till 'kassar-med-kassar-och-de-snedtrampade-träskornas-förlovade-värld' tillsammans med allra bästa C.

Jo, det är faktiskt så illa att den där cancerfajtande mångmammemamman råkade gå och dö för några månader sen och lämnade ett sommarhus i arv efter sig.
Till moi!
Fullt av bra-att-haiga-pryttlar och ännu fler dito icke-bra-att-haiga!

Att vandra upp och ner för Memory Lane är illa nog när jag närmar mig min barndoms 'gula-pappa-hus' på den slingriga och smala grusvägen norrifrån men att kliva in i detta mausoleum, fyllt till bredden med allsköns pinaler, gör att jag blir alldeles matt.
Milt uttryckt!

Idag lyckades min vän C utföra ett stordåd av Herkulesmått .
Hon genomförde arkeologiska utgrävningar i, dels flera garderobers djupaste innandömen men också ner till golvnivå i en hittills aldrig tidigare skådad klädkammare.
Eller jo, klädkammaren har jag ju sett.
Golvet i densamma har jag däremot aldrig sett tidigare.

Eller kanske någon gång i början av 70-talet när den var nybyggd?

Hursomhaver; det nedersta lagret tycktes bestå av just snedtrampade träskor, i storlek 23, med ovanlädret i olika stadier av upplösning.
Mellan golv och tak befann sig ofantliga mängder med kassar.
Med kassar i.
Eller i bästa fall uråldriga klädpersedlar av mindre attraktiv karaktär.
(Läs; 70-talets polyesterkjolar/skjortor/satinjackor/torkade gummistövlar/minimala dräkter från 60-talet, företrädelsevis i beigebrun ullblandning, osv)!
Men mest kassar - med kassar - med kassar.

Resten av denna fashionabla boning, där jag en gång i tiden slog ihjäl mygg på löpande band och mot ett-öres-betalning-per-mygga, består mest av allt av sopor!
På riktigt.

Jo jag vet att det som är sopor för mig kan vara någon annans skatter men jag har svårt att se värdet i förhistoriska uttjänta pumps, beige poplinrockar, biljoner mustuggade trasor, engångsskedar i plast, kartongvis med silkespapper och ett conteinerlass med tomma plast- och pappkassar.
Inte att förglömma flyttkartongslass med lektionsplanering, på fullskrivna kollegieblock, sen 1900-kallt!
Eller kanske några sparade och omsorgsfullt hopvikta jordgubbskartonger, fint nedstuckna i en...Kasse!!!

Elda?
Det hade funkat för en sisådär 25 år sen - innan skogen fick växa fritt inpå husknuten.
Sälja?
Ja tack, hemskt gärna - Mer än gärna! -om nu någon är överdrivet sugen att botanisera bland fossiler - kontakta mig!   
Slänga?
Herregud!
Det märks att ni inte sett eländet  - långt mindre begripit vidden av sopbergets omfattning!

Hursom - den botaniska exkursionen avslutades med en trevlig lunch, hemfärd och en supersnarrig fredagsmiddag tillsammans med familjen. 
Imorgon ska Majblomman/Armbryterskan firas, man fyller liksom bara nio år en gång i livet!






tisdag 4 november 2014

Från dur till moll

Igår var en riktigt riktigt bra dag, från början till slut.
Från morgonens dubbelpass i svenska för niondeklassare till eftermiddagens bekräftelse på att en affär jag gruvat mig våldsamt inför att behöva genomföra, redan hade gått i lås.

Idag blev dagen inte riktigt lika mycket Klackarna-I-Taket-Liknande.
Väl förberedd inför huligananstormningen strax efter två på eftermiddagen, var jag laddad inför den förväntade mysiga novembertisdagen med samtliga barn men den förhoppningen kom illa kvickt på skam.
En efter en dundrade de in genom dörren, mer eller mindre stadda i upplösningstillstånd.
Väskor, kläder och hårda ord for i golvet med ett brak vartefter de sladdade in.

Det var gruff här, retstickeri där, muck i skolan och allmänt bedrövligt beställt med humöret på samtliga skolbarn.
Hela eftermiddagen roade jag mig med att medla, släcka bränder, sära på stridstuppar, huta åt, peppa, förmana och lirka med dem.
Förhoppningsvis bet det med den gemensamma aktionen och förevisandet av enade front som jag och far-är-rar uppvisade vid den tidiga kvällningens Allvarliga-Samtal-I-Enrum som genomfördes med var och en.

I alla fall för resterande del av veckan.

Imorgon är det helt ok om jag får njuta av mitt tilltagande åldrande i lugn och ro, utan huliganstökiga och stridsbenägna barn!



söndag 2 november 2014

Hästlovssummering

Hästlovet är över för detta år.
Ett galet intensivt, socialt och som vanligt - innehållsrikt - lov.
Systeryster med döttrar dundrade in i hemmet förra helgen och ut först denna.
Däremellan hanns det med att ridas, vallas kaniner, sättas stängsel, klippas hår, ätas ohemult många måltider med minst lika ohemult många kring bordet och givetvis högläsas och lekas.

Systers kärlek med tillhörande dotter anslöt i fredags, stora sonen med svärdotter mellanlandade igår.
En gammal vän till min saligen avsomnade svärfar puttrade in på gårdsplanen på sin hoj idag, i sällskap av ytterligare en annan gammal heltidsknutte.

Älgjägargrannen kom förbi tidigare i veckan med årets tilldelning av älgkött och jo tack, tjälknölen med tillhörande potatisgratäng blev larvigt god!

Det är nästan skönt att det är vardag, måndag och skola för de flesta av oss imorgon.
Till och med för min del, eftersom jag ska hoppa in och ta några förmiddagslektioner på högstadiet imorgon.