torsdag 18 december 2014

Jag har redan fått årets julklapp!

Just precis idag, någonstans mellan prinskorvarna och senapen på skolans julbord, hasplade rektor Bengt ur sig det jag i hemlighet hållit tummarna för en vecka eller så.

Om jag kanske kunde tänka mig att, från och med  vårterminens början, ansvara för en liten grupp med tonårskillar som glömt bort hur, var och varför skolan finns?

Visserligen hittar de dit emellanåt men ytterst sällan har de behagat rassla in på lektionerna - eller åtminstone inte in på sina egna klassers lektioner.
Dagdrivande i skolkorridorerna har varit ett kärt vardagsnöje.

En hopplös uppgift, kan tyckas?
Inte då, en rejäl utmaning bara.
 
Att viss lobbyverksamhet inom kollegiet pågått ett tag, att en hel del lärare andats om eventuellt-kanske-borde-behövs-måste, det har jag hört glunkas om.
Just därför kändes det extra lattjo att få den faktiska förfrågan.
Ungarna har ju trots allt lite då och då, på eget initiativ,  kommit infarande till mig och den elev jag haft en smula extraundervisning åt den senaste månaden.
Eftersom jag gillar devisen; alla får en fralla (förkortning av: en för alla - alla för en), har de också fått bita i obestämd/bestämd artikel i engelska, industriella revolutionen, procenträkning, högläsning och allehanda andra skolpåhitt som kan vara matnyttiga, när de trillat in genom klassrumsdörren.

Att ett nästan tre veckor långt jullov med sovmorgnar hägrar från och med imorgon, smäller faktiskt inte riktigt lika högt som det gjorde för några dagar sen.
Det här årets julklapp är ju liksom redan utdelad - en egen stökbukllegrupp, kan det bli bättre!?
Det känns hedersamt ärofyllt och galet skoj att försöka få en hög med strulputtar att hitta tillbaka till pluttifikationstabeller, ordklasser, engelsk grammatik och livsviktiga referensramar, aka historiens vingslag.

Ännu gladare blev jag av två av de tilltänkta elevernas reaktion när jag påpekade att de nog skulle få dras med mig i början av nästa år.
Spontana kramar och lite jublande fotsteppande från 14-åringar är jag faktiskt inte helt bortskämd med.
Det känns väldigt väldigt bra.

 
Och jag som bara skulle hoppa in och vicka lite, om akut vikariebrist uppstod, eller hur det nu lät i oktober!?